I arkivet finns en spännande levnadshistoria från en okänd sjökapten.
Sjökapten berättar om tidiga barndomsminnen, sin längtan till sjöss och vad han upplevde under sina år till sjöss. Det som är extra roligt med just den här berättelsen är att den också är illustrerad med små akvareller. Ingenstans i våra papper står namnet den som skrev. Tyvärr saknas ofta viktig bakgrundsinformation till material i våra samlingar. I det här fallet vet vi vem som skänkte samlingen till museet 1968, men om givaren visste vem som skrivit och tecknat framgår inte.  Det man kan utläsa av berättelsen är att det rör sig om en man född 1857. Pappan var veterinär vid Strömsholms stuteri. Pappan dog tidigt och författaren växte upp med mamma, mormor och ogift moster, samt sin syster. Han fick ekonomisk hjälp till sin utbildning av sin morbror. Berättaren hade konstnärsdrömmar, men ville också gå till sjöss och det blev den senare yrkesbanan han kom att följa. Han gick till sjöss 1873 i Gävle efter att han konfirmerats och gjorde under sitt liv många resor över hela världen vilket han livligt beskriver i sina minnen.

Första sidan av levnadsbeskrivningen som är utformad som en dialog mellan två män.

Teckning som visar när berättaren själv faller överbord i hög sjö från skeppet Monitor. Han  räddas av andre styrman som lyckas kasta ut en tamp åt honom "och sedan mindes jag intet mer förr än jag vaknade upp i skansen, där kapten tvingade i mig ett glas bränvin för att få värme och lif i mig."

De sista åren var vår berättare befälhavare på en passagerarångare mellan Stockholm och Karlshamn. Hans yrkesverksamma liv slutar med att han går på grund med ångaren ”Ronneby”. Fartyget får inga stora skador, men berättaren skriver att han får ”vad man på blomsterspråket kallar sparken eller avsked på grått papper”.  Man kan tydligt utläsa en bitterhet över att efter 13 års tjänstgöring på traden fått detta ”tack till en åldrande befälhavare för ett strävsamt, plikttroget arbete”. Vid avskedet var han 76 år så man kan tycka att han hade förtjänat att njuta av sin pension. Kanske var det svårt att klara sig på den pension han fick och det var därför han ville fortsätta arbeta. Berättelsen säger mycket om hur ett sjömansliv kunde se ut, men jag får också många nya frågor. Förresten, frågan om vem han var, kan vi inte få reda på det? Det skulle säkert gå att hitta uppgifter i kyrkoboksmaterialet. Född 1857 vid Strömsholms stuteri och pappan veterinär. Det är bra ledtrådar, som jag tyvärr inte har tid att följa upp. Men det finns kanske en snabbare väg. Vår kapten skriver att han är befälhavare på Ronneby och med hjälp av födelseåret och hans ålder vid pensioneringen kan man räkna ut att det bör vara i början av 1930-talet som han fick avsked.  I Svensk skeppslista kan man se att befälhavaren på "Ronneby" 1933 hette A. Ekelund. 1935 heter befälhavaren något annat vilket stämmer med att Ekelund skulle fått sluta. Kanske är alltså A. Ekelund upphovsmannen till berättelsen. Vågar jag skriva in honom som möjlig upphovsman i vår liggare?   Foto akvarellen: Anneli Karlsson