Sida från Svenska Dagbladet den 29 november 1959 där ett utdrag ur Marckanders text publicerades. 

1804 tog den då 13-årige Erik Marckander hyra på Ostindiska kompaniets skepp Gustaf III. Enligt egen utsago hade han en "oemotståndlig längtan till sjöliwet" och när han återkom till Sverige tog han, mot sin mors vilja, tjänst på engelska fartyg. När han tjänstgjorde på briggen Trafalgar som gick i konvoj till Medelhavet uppbringades det av franska fartyg. Det här var mitt under Napoleonkrigen. Marckander tillbringade sedan åren 1808-1814 som fransk krigsfånge. På sin ålderdom skriver Marckander "nu orkeslös, decrepid, oduglig närmare 79 år gammal" en detaljerad skildring av resan till Kanton samt den franska krigsfångenskapen. När han kom tillbaka till Sverige var han 22 år, men de resterande åren av sitt liv avhandlar han på några få sidor i sin bok. Skildringen köptes 1959 in till Sjöhistoriska museets arkiv. 

Förstasidan av levnadsbeskrivningen som börjar: "Några reminiscencer från en längesedan förfluten ungdom".   

På den ostindiska resan beskriver Marckander bland annat ett möte med Malajiska pirater, linjedop vid passerande av Ekvatorn, om vad för slags mat man åt för att inte få skörbjugg, att man ofta excercerade med kanoner och handgevär och att befälet för "att undgå spleen och tungsint lynne genom allt för stor enformighet" anordnade lekar som "sträcka märsfall, spänna i kyrkan, köra räfwen i hål, m.m." Han skildrar också lokalbefolkningen och hur man togs emot av andra européer när man kom till olika hamnar.

Den franska fångenskapen skildras också ingående, hur han tillfångatogs och marscherade runt mellan olika fångförläggningar under tidvis usla villkor. I perioder inkvarterades man i privathem och Marckander beskriver flera av de kvinnor som tog emot dem, maten de lagade osv. Han noterar särskilt att det var väldigt ont om män var de än kom "De vore alla utskrifna till arméen; blott några gubbar eller estrapiserade eller lytta funnos qwar".

Hans minnen är ett fantastiskt tidsdokument och det är fascinerande att läsa de detaljerade skildringarna som skrivs ner så långt efteråt. Jag får känslan av att han berättat sina historier många gånger och sedan beslutat sig för att också skriva ner dem. 

Det finns fler citat ut Marckanders levnadsbeskrivning i arkivets arkivkatalog. men jag kan verkligen rekommendera ett besök i arkivet  för att läsa mer på egen hand.