2007 köpte museet in denna målning från Stockholm Auktionsverk. Konstverket saknar signatur och är en ganska medioker, platt målning. Hur kommer det sig då att museet valt att samla in detta fartygsporträtt utfört av en anonym konstnär och utan större konstnärlig skicklighet?

Jo, målningen föreställer den tremastade barken ANTON, byggd 1877 i Bremerhaven i Tyskland. Hon kom till Sverige först 1901, då hon köptes från Stavanger i Norge och hamnade på Väddö i Roslagen. Denna berömda bark var en tid ett av Roslagens största fartyg och en stolthet för många stora skeppare som seglat henne. Äventyren var många och berömdheter har trampat hennes däck.

Vi ser ANTON visande styrbord sida och seglande dikt bidevind för babords halsar. De fyra signalflaggorna  JLVH är hissade i mesanmasten  och utgör ANTONS namnsignal. I stormastens topp hänger namnvimpeln med texten ”ANTON”. 

I Sjöhistoriska museets fotoarkiv finns ett fotografi av besättningen på ANTON omkring år 1913. Där syns 15 stolta sjömän och nog känner man igen den magre unge mannen längst ut till höger, Nils Ferlin  som 17-åring.

På Nils Ferlins visitkort stod som yrke ”Jack of all trades”. Samma år hade han mönstrat på den lilla fullriggaren Abraham Rydberg, men därefter tagit hyra som jungman  på ANTON. Sejouren blev kort, Ferlin trivdes inte med det råa sjömanslivet och dess livsbetingelser ombord. Han bosatte sig dock i Roslagen 1944 och lämnade bohemlivet iKlara  bakom sig.

En kväll 1918, några veckor efter det att ANTON lämnat Kragerö i Norge, blev hon utan förvarning beskjuten av en tysk ubåt. Trots att man från ANTONS sida genast firade flaggan på gaffeln på halv stång fortsatte beskjutningen. Livbåtarna firades då i sjön och bemannades av samtliga besättningsmän. I den stunden gav ubåten order att de skulle komma upp till sidan och överlämna skeppspappren. Genast därefter utfärdades domen mot ANTON: hon skulle brännas. Trots försök att tala den tyska kaptenen till rätta genom att bland annat peka på att ANTON var byggd i Bremen, var ordern oåterkallelig. Man tilläts gå tillbaka ombord för att hämta navigationsutrustning, proviant och kläder. Livbåtarna satte segel och seglade mot Norge och en stund senare stod ANTON i lågor. Ett av Roslagens mest magnifika segelfartyg gick i graven, men glädjande i historien är att samtliga besättningsmän undkom med livet i behåll.

 I bilagepärmen ligger ett tidningsurklipp. För hand är skrivet överst: “Skeppet Anton seglade min morfar på”. Vem som skrivit detta är okänt. Det låg i ett kuvert med texten “Sigge” på, som satt fasttejpat på baksidan av tavlan då den kom från Auktionsverket.