Citatet ovan kommer från en sjömansed underskriven 1837, men inte för örlogsflottan som väl ligger närmast till hands att tro, utan för den civila handelsflottan.

Utsnitt ur sjömanseden (1974:852)

Blivande sjömän fick skriva under sjömanseder. Det på bilden är underskrivet av Nils Daniel Enström styrman från Kalmar. I eden står också följande:

"i följe hvaraf jag utomlands icke skall förrymma min hos svensk Skeppare och på svenskt Skepp antagna tjenst och blifva borta ur Riket. Detta alltsammans vill och skall jag, såsom en uppriktig och redlig undersåte ägnar, troligen hålla. Så sant mig GUD hjelpe till lif och själ!"

Trots denna skrivning var rymningar mycket vanliga. Eller det var snarare tvärtom, de ofta förekommande rymningarna var en anledning till att man försökte kontrollera sjömansyrket. Att skriva under edsbevis var ett led i det här kontrollerandet. På nedanstående utdrag ur en sjömansrulla så kan man se att det ofta fungerade ganska dåligt. På en resa 1848 med briggen Augusta så rymde nästan halva besättningen. .

Sjömansrulla för briggen Augusta 1848 (SH 363).
I vänstermarginalen står "rymd i Liverpool", "dito", "dito".

 Förhållandena ombord var ofta mycket dåliga och hopp om bättre villkor gjorde att många ville byta fartyg. Jag har tidigare skrivit om en sådan rymning i bloggen: "i bästa fall skjuten af en galen skeppare" .