I bildsamlingen från Kungliga Svenska Segel Sällskapet  i Sjöhistoriska museets fotoarkiv finns en bild med nummer Fo110453. Det är ett vykort gjort efter fotografisk förlaga av en okänd fotograf och visar en 10-metersjakt med namnet Gallia II. Denna båt var ritad av den franske konstruktören Thalma Bertrand, och den byggdes av A. Luce & Houlier i Le Havre 1910. I Lloyd’s Register of Yachts  1910 uppges båtens ägare vara en J. Loste; de överstrukna bokstäverna Y.C.F. i kortets nedre kant tyder på att Gallia II var registrerad i Yacht Club de France.

Då båten första gången låter höra tala om sig är det dock inte under fransk flagg utan som rysk representant i seglingarna under de olympiska spelen i Stockholm i juli 1912; den ägdes nu av en A. Visjnegradskij i St. Petersburg. I de olympiska seglingarna, som ägde rum utanför Nynäshamn, erövrade Gallia II sammantaget en bronsmedalj. Visjnegradskij framförde inte själv sin båt; rorsman var en Josif Schomaker. I KSSS årsbok 1913 avbildas Schomaker på ett grovt rastrerat fotografi; han är en magerlagd man med hög panna, fadermördare och kravatt samt ett spetsigt skägg och stora vaxade mustascher.
 Vad som hände Gallia II under första världskriget och ryska revolutionen är oklart. I Lloyd’s Register of Yachts 1919 uppgavs Visjnegradskij ännu vara båtens ägare, men följande år bjöds Gallia II  ut till försäljning av en båtmäklare i Stockholm; detta framgår av en annons i Seglarbladet 1920 nr 14. Därefter inträder ytterligare en lucka i båtens historia tills den 1923 köps av en direktör Anders Lindahl. Denne var en företagare med många järn i elden, bland annat lanserade han läskedrycken Pommac. Under 1923 och 1924 var Gallia II registrerad i Kungliga Svenska Segel Sällskapet med Lindahl som ägare. 
 Anders Lindahls son Ragnar var sjökapten. På ett fotografi (Fo207168 i fotoarkivets samlingar) från Stockholms navigationsskola 1909/1910 framträder Ragnar Lindahl som en ung man med något vekt utseende och sorgsna ögon. Han gick dock tidigt till sjöss, kom till Australien och fick idén att starta en kokosplantage. Denna anlades uppe vid nordvästra spetsen på ön New Britain nordost om Nya Guinea och fick namnet The Stockholm Plantation. Plantagen gav upphov till ett ortsnamn som ännu kan ses på kartor över New Britain.
 I slutet av 1923 förde Ragnar Lindahl Gallia II till Nya Guinea. Båten, som nu var yawlriggad, seglades från Stockholm genom en oktoberstorm ned till Hamburg och lastades där på Transatlantics lastångare Svarten. Destination var Surabaya på Java i vad som då var Holländska Ostindien. Därifrån seglade Lindahl under avsevärda strapatser båten till Rabaul på New Britain. Under de följande åren använde han Gallia II till att frakta varor och arbetskraft till sin plantage. Båten försågs med motor från Svenska Maskinverken samt ett soltält och blev på så sätt en utmärkt flodbåt.
 Att skaffa arbetskraft visade sig svårare än Lindahl trott, och han tvingades till rekryteringsfärder med Gallia II till Nya Guinea.
 Hur plantager på Nya Guinea under 1920-talet försågs med lantarbetare har skildrats av ingen mindre än filmskådespelaren Errol Flynn. Denne, som var australiensare (född på Tasmanien), har i memoarboken My wicked, wicked ways berättat hur han i 20-årsåldern tog sig fram på Nya Guinea som bl a guldgrävare, pärlfiskare, diamantsmugglare och slavhandlare. Sistnämnda aktivitet, benämnd ”blackbirding”, gick till så att man inåt landet, där infödingarna ansågs vara kannibaler, sökte upp hövdingar bland lokalbefolkningen och förhandlade om förvärv av deras undersåtar som arbetskraft. Det är möjligt att Flynns och Lindahls vägar i slutet av 1920-talet korsade varandra; Lindahl har skildrat hur han med Gallia II begav sig uppför Markham-floden på Nya Guinea för att anskaffa arbetskraft. Julafton 1925 var Gallia II på väg från Markham genom lagunen utanför flodmynningen med 45 nyrekryterade papuaner då båten gick på grund på ett korallrev. Lindahl berättar hur han kommenderade ned samtliga i det hajrika vattnet och på så vis lyckades få båten flott; i slutändan kom ingen människa till skada.
 Varken Errol Flynn eller Ragnar Lindahl skulle komma att stanna länge på Nya Guinea. Som Flynn uttryckte saken: ”If you spend more than five years in New Guinea you were done for, you'd never be able to get out, your energy would be gone, and you'd rot there like an aged palm." Flynn blev så småningom matinéidol I Hollywood, och Ragnar Lindahl återvände till Sverige 1931. I en intervju i KSSS årsbok 1934 berättade han om sin vistelse på Nya Guinea och sina seglingar med Gallia II. För den som föreställer sig europeisk kolonialism som en romantisk och pastoral tilldragelse, som hos Karen Blixen, kan läsning av intervjun med Lindahl rekommenderas.
 Ragnar Lindahl levde till 1978. Om han någonsin återvände till Nya Guinea, vilket han ställde i utsikt i intervjun 1934, är inte bekant. Gallia II lämnades kvar i Fjärran östern, och båtens vidare öden är inte kända. Den som har upplysningar i dessa avseenden är välkommen att höra av sig. 

Text: Robert Ekstrand, assistent fotoarkivet