Dig hvars bild mitt hjärta hyser
All min kärlek innebär
Du är solen som mig lyser
Du min lefnadsängel är
Förutan dig jag allting saknar
Vilse far jag på lifvets ström
Du är glädjen när jag vaknar
Somnar jag är du min dröm

Dikten skrev eldaren Ernst Borgh ner i sin visbok någon gång i början av 1900-talet när han var runt 20 år. Tänkte han på någon särskild när han skrev ner den? Han gifte sig 1911 med Elin Jansson, men om de kände varandra redan vid den här tiden vet vi inte. Visboken innehåller många kärleksvisor, flertalet av det tragiska slaget som handlar om trolösa flickor som överger sin stackars väntande sjöman, så allt är knappast självupplevt.

Om Ernst någon gång använde just den här dikten i ett brev eller på ett kort vet vi alltså inte, inte heller om han skrivit den själv eller kopierat den någonstans ifrån. Det vi vet är att 1979 tog Ernsts son, Harald Borgh, kontakt med Sjöhistoriska och erbjöd visboken som en gåva. Sedan dess har den funnits i samlingarna och ger en bild av vad en ung man till sjöss för hundra år sedan kunde ägna en del av sin fritid ombord åt.   

Bilden, ja den kommer från en helt annan samling i arkivet som innehåller tatueringsförlagor. Många fler finns utlagda på DigitaltMuseum och vill du se dem i original är du hjärtligt  välkommen att besöka arkivet.