Vykort med Suecia i museets fotoarkiv (Fo218465) Foto: Carl Gustaf Nyström.

Den 15 februari 1912 avgick lastmotorfartyget m/s Selandia på sin provtur. Fartyget som byggts av Burmeister & Wain i Köpenhamn för danska "Det Østasiatiske Kompagnie" gjorde samma år en mycket uppmärksammad jungfruresa till Bangkok och åter. Uppmärksamheten berodde helt enkelt på att fartyget drevs av dieselmotorer och var det första oceangående lastfartyget med sådana.

Axel Ax:son Johnson (1876 – 1958) som ledde Rederi AB Nordstjernan i Stockholm hade med intresse följt Selandias färd och hade redan rederiets maskininspektör på plats i Köpenhamn när Selandia och hennes systerfartyg Fionia byggdes. I januari 1912 beställde han två liknande fartyg på 6.500 ton, med dubbla propellrar och två dieselmotorer om vardera 1.000 hkr. Det första av dessa sjösattes den 2 november 1912 och döptes till m/s Suecia. Hon motsvarade alla förväntningar och blev också upptakten till en fullständig övergång till motorfartyg för hela rederiet.

Förutom maskineriet hade Suecia även en oerhört modern och ovanlig exteriör och saknade bl.a. någon egentlig skorsten. Avgaserna leddes istället ut genom två smala rör intill aktra masten. För den mer detaljintresserande kan nämnas att maskinerna var av Burmeister & Wains modell B&W 8125-X.

När Andra världskriget bröt ut befann sig Suecia utanför svenskt vatten. Hon hamnade då utanför det man kallade spärren, dvs alla de minfält och bevakningsfartyg som omgav europeiska och svenska vatten. För att hålla fartyget i drift chartrade rederiet ut henne till Brittiska staten där hon sattes in i trafik för engelsk räkning. Som sådan var hon dock inte neutral utan gick ständigt under hotet att torpederas eller beskjutas av tyska ubåtar och fartyg.

I augusti 1942 ingick hon i konvojen SC-95, från Nordamerika till Liverpool i England. Lasten bestod av stål och fosfat och förutom besättningen på 34 (eller 35) man fanns 12 passagerare ombord. Suecia var då 30 år gammal och hennes maskineri orkade inte riktig hålla samma fart som övriga konvojen. Fartyget hamnade på efterkälken och på morgonen den 16 augusti stoppades hon i Nordatlanten av tyska ubåten U-596 (Ubåt av typ XII C och sjösatt i september 1941). När den tyska besättningen kontrollerat Suecias handlingar och last förstod de att hon var på väg med fientligt gods. Besättning och passagerare beordrades i livbåtarna och Suecia sänktes med en torped kl 13.08.

Besättningen kom i tre av fartygets livbåtar, den fjärde slogs sönder av den grova sjön. 21 personer tog plats i befälhavarens livbåt, 18 i förste styrmans och 8 i andre styrmans båt. Båtarna höll ihop till en början, men på grund av storm, hög sjö och mörker tappade de bort varandra. Efter flera dygns strapatser bärgades de som var ombord på befälhavarens livbåt. Efter sju dygn påträffades förste styrmans båt av ett fartyg. Den hade mist en man, som på tredje dygnet efter torpederingen spolats överbord från livbåten. Andre styrmans båt fick man inte tag på. Den förblev borta med sina åtta man.

1943 sjösattes ett nytt fartyg i den så kallade Argentina-serien vid Lindholmens varv i Göteborg. Beställare av Rederi AB Nordstjernan och fartyget gavs namnet Suecia. Som sådan fanns fartyget kvar så länge som till 1970 då hon såldes och skrotades året efteråt.

S 3415 Modell byggd 1936 på Sverrevarvet i Gbg. Gåva 1937 till museet från Rederi AB Nordstiernan.

Modellen av Suecia ingick i den modellbeställning som Rederi AB Nordstjernan gjorde för det under byggnad varande Sjöhistoriska museet. Suecia i skala 1:50 byggdes 1936 av Sverrevarvet i Göteborg. Givetvis ville rederiet att museet skulle visa en modell av förstlingen, det första svenska dieselmotordrivna oceangående lastfartyget. Men redan 1938 insåg man att det unika med fartyget var ju dess maskineri. Så modellen sändes till Danmark där firman Osgaard och Olsen borrade hål i det massiva träskrovet och satt in modeller av Suecias B&W maskineri och viss kringutrustning.