Men ser bryggan ut så där? Och hur är det med flaggstängerna? Tittar vi närmare efter så syns årtalet ”69” i kanten av fotot (jag kommer ihåg perioden när årtalet för framkallningen noterades på det där viset, och det är värdefullt inte minst nu när det gått nästan 50 år sedan bilden togs).

Titta efter två höga stänger med en ring högst upp. De finns inte där i dag men fanns då ännu kvar från Stockholmsutställningen 1930. De kallades ursprungligen för ”kandelabrarna”, var lyktstolpar med glödlampor högst upp och fanns utmed strandpromenaden längs med Djurgårdsbrunnsviken från staden och ut till utställningsområdet runt nuvarande Sjöhistoriska museet. Lyktstolparna var formgivna av arkitekt Osvald Almqvist. Utställningens genomtänkta geometriska formspråk  underströks med hjälp av ljus och ny teknik. Nattetid skapades horisontaler och vertikaler, förstärkta av reflexerna i vattnet nedanför. Jag har många gånger önskat mig en tidsmaskin som kunde ta mig tillbaka till den fantastiska utställningssommaren 1930 då horder av människor drog ut hit för att uppleva någonting helt nytt – modernismens och funktionalismens stora manifestation i Sverige under en magisk varm sommar fylld av framtidstro.  Det mesta revs sedan och åtta år senare invigdes Sjöhistoriska museet på den plats där utställningens huvudrestaurang Paradiset låg. En av de få resterna av utställningen som vi kan se i dag är terrasseringen på grässlänten nedanför museet. Där stod 1930 bänkar som vette mot den stora festplatsen där det ägde rum revy- och teaterföreställningar, konserter, gymnastikuppvisningar med mera. Det var massvis med åskådare hela sommaren.

Vet någon vad det kan vara för evenemang som vi ser på bilden? Ett evenemang som troligen ägde rum en annan sommar, nämligen sommaren 1969,  som också den var varm och solig. Den sommaren hade museet en utställning om Svenska sjömanskyrkan 100 år, en annan om fartygsporträtt och en tredje om hur man hade gjort repliker av Vasas skulpturer. På hösten 1969 invigde vi en stor utställning som hette ”Varvet bakom muren” och som handlade om arbetet på Stockholms örlogsvarv (nuvarande Galärvarvet) som då nyligen flyttat ut till Muskö. Den utställningen byggde på ett omfattande material som samlats in under en etnologisk undersökning som varat 1 ½ år. Ett material som sedan dess funnits i museets arkiv.

Så kan tankarna vindla fram och tillbaka mellan två stockholmssomrar, 1930 och 1969, på grund av ett foto som jag hittat hos en släkting.  Under många år har åtskilliga evenemang ägt rum framför vårt museum. Själv minns jag flera minnesvärda konserter under varma sommarkvällar på 1990-talet. Och förresten, tänker vi oss ännu längre tillbaka så kan vi tänka på alla 1:a maj demonstrationer som gått till Gärdet och dessförinnan hur militärer övat här vilket faktiskt ofta blev till folkfester med mat och dryck och musik. Det där skriver Årstafrun målande om. Men nu slutar jag detta inlägg med en önskan om ytterligare en trevlig sommar utanför och inne i Sjöhistoriska museet!