Nu har jag stött på hennes namn flera gånger. Ebba von Eckermann, grundare och företrädaren för flera kvinnoförbund i Sverige. En dag fann jag ett vackert läderetui i magasinet. Etuiet innehåller åtta stycken små porträtt. Alla är kvinnoporträtt och visar medlemmarna i styrelsen för Kvinnoförbundet för Sveriges Sjöförsvar 1895-1897. Ebba von Eckerman var en av grundarna till denna förening.

Sist jag var på guidat besök på Hallwylska museet stötte jag på henne igen. Ebba Johanna Cecilia von Eckerman var född von Hallwyl den 21 maj 1866.

I den Hallwylska familjen var hon äldsta dottern av tre. Ebba tyckte om att studera och hade tidigt siktet inställt på en studentexamen. Då hon var fyra år hade det blivit tillåtet för flickor att ta studenten och 1884 var det hennes tur vid Wallinska skolan i Stockholm.

Redan som 19-åring gifte hon sig med Wilhelm von Eckermann. Wilhelm var löjtnant i flottan och de flyttade till Karlskrona där han hade tjänst. Under fyra år hann de få tre barn. 1890 blev Wilhelm sjuk och slutade sin tjänst inom flottan. Men säkert var hans bakgrund orsaken till Ebbas engagemang inom sjöförsvaret. Familjen flyttade till Södertuna gård, men skaffade också en våning på Sturegatan i Stockholm. De fick en son efter det, som dog vid 6-årsålder av difteri. Ytterligare en dotter dog i unga år i tbc.

Ebba var med och startade flera förbund med samma syfte: att ge kvinnor möjlighet till utbildning och ökade rättigheter. Hon satt i styrelsen för Fredrika Bremerförbundet, Sophiahemmets Systerkårs Råd och Eugeniahemmet. Hon startade en husmorsskola för flickor i Ljusne och engagerade sig i Sveriges flickors scoutförbund.

Ebba var med och grundade Stockholms moderata kvinnoförbund och senare även det rikstäckande Sveriges moderata kvinnors riksförbund. Hon anordnade möten mellan studerande kvinnor och arbetarkvinnor. Syftet var att de olika grupperna skulle umgås och lära av varandra.

Ebba beskrivs som en drivande, engagerad, intensiv och energisk person. Säkert var hon målmedveten och agerade utifrån starka övertygelser och säkert hade hon fått en hel del drivkraft med sig i blodet. Jag tänker på hennes mamma Wilhelmina von Hallwyl. 1898 hade hon och hennes man Valter låtit bygga sitt palats på Hamngatan 4 i Stockholm. Wilhelmina bestämde redan från början att deras hem skulle sparas som museum och visas upp i framtiden. Hon startade ett intensivt registrerings- och katalogiseringsprojekt som resulterade i 78 volymer stora föremålskataloger. Allt från kastruller till vapen och möbler märktes in. Av sin samtid och faktiskt än idag ses Wilhelmina lite som en "toka" på grunda av sitt samlande och sparande av antika och samtida kulturföremål. Hon hade regelbunden kontakt med den samtida Arthur Hazelius, som ju också var en samtida samlare av rang, men inte sågs han som en tok för det?