Då museet invigdes 1938 restes en del av riggen från briggen GLADAN byggd 1857. Ordet rigg är ett samlingsnamn på alla master, stänger och andra rundhult, liksom även tågvirke, löpande gods (de rep som justeras under segling) inklusive själva seglen. Allt man ser då man står på däck och tittar uppåt alltså. 

Efter ungefär 40 år var rötan så omfattande i masten att den fick plockas ned. Idag står där en kopia av samma mast. Den tillverkades på Skeppsholmen, restes och invigdes 2000. Då hade platsen där den står varit tom under en längre tid. Vid invigningen fick Susanna Ramel äran att lägga ett mastmynt under masten innan resning. Susanna är dotter till museets arkitekt Ragnar Östberg. Myntet var en enkrona från år 2000 som kom från museichefens ficka. Vi placerade också tillbaka den gamla enkronan från 1938 som legat under den tidigare masten och som sedan den plockades ned bevarats i museet.

I seglandets begynnelse hade skeppen en enda mast. Först under medeltiden uppträder skepp med två master. Tremastade råriggade skepp finns avbildade i början av 1400-talet. Under senare 1800-talet når de stora seglande skeppen sin fulländning i stora klipperskepp och fullriggare som kunde vara femmastade. Det hände att mastmynt placerades under flera master på samma fartyg.

Men vad betyder ett mynt under masten? Den berömda vidskepligheten till havs gjorde att man under vanligtvis stormasten placerade ett så kallat mastmynt. Man tror att seden influerats av romarnas och grekernas tradition att lägga ett mynt i munnen på den döde. Kanske var även mastmyntet menat att vid förlisning betala färjkarlen Karon för att ro de drunknades själar över till dödsriket Hades. Mastmynten har också setts som offergåvor till Neptun, havsguden i romersk mytologi.

Det äldsta kända mastmyntet är från örlogsskeppet FÖRSIKTIGHETEN från 1784, men även fregatten JOSEFINE (1831) hade mastmynt, liksom linjeskeppet GUSTAF DEN STORE från året därpå.

Märkligt nog, och till Vasaforskarnas stora besvikelse, har man inte funnit något mastmynt på VASA. Då man 1993 rekonstruerade stormasten på VASA placerade dock skeppets upptäckare Anders Franzén ett mastmynt under den. Detsamma gäller ostindiefararen Götheborg. Inget mastmynt under originalet som sjönk 1745, men däremot under replikens stormast! Skrockfullheten lever kvar än idag. Jag tror att det är få som vågar avstå från att förse sina nybyggen med mastmynt.

Förutom enstaka mastmynt från enskilda fartyg har vi i våra samlingar 22 mastmynt registrerade som delnummer inom samma accession. Alla dessa köptes av skeppsbyggmästaren Adolf Elfving på Högmarsö i Furusund 1935. Samlingen innehåller "mastpenningar" av silver och koppar från i huvudsak Sverige, men även från England och Finland, liksom enstaka från Tyskland, Österrike, Danmark, Norge och till och med Kina. Präglingstiderna sträcker sig från 1747 till 1898, dock är några oläsliga. Tyvärr är det inte angivet från vilka skepp eller skeppstyper mynten funnits på, vilket gör samlingen långt mindre intressant än vad den hade kunnat vara.

Samling av mastmynt från olika länder och olika tider, men från okända fartyg.