Årets marsväder har lett till många kommentarer, usch vad kallt det är, blir det inte vår snart och så vidare. Men vi ska inte klaga, för exakt 50 år sedan, då var det värre!

Donkeyman Arthur Idman

Sankt Eriks donkeyman mellan 1960 och fram till sista resan 1977 var ålänningen Arthur Idman. Den direkta orsaken till att Idman kallades till Sankt Erik var konverteringen från kol till oljeeldning år 1958. Man behövde vant sjöfolk för skötseln och driften i pannrummet och Arthur Idman var erfaren efter lång praktik som lämpare, eldare och donkeyman på ångfartyg av alla slag. Han kom genom åren att bli känd och respekterad som den i pannrummet allkunnige Idman.

När det gällde ångmaskineriet ombord ansåg han att det var ett bra exempel på ett vettigt förhållande mellan människan och tekniken. Han ansåg att det är sådant som folk kan behärska och klara av, även om någonting skulle gå fel, till skillnad från exempelvis atomdrivna fartyg. Vad gör man om det går åt pipan där?

I en intervju som gjordes i samband med att Sankt Erik blev museifartyg berättade Idman om sin tid ombord.

– Vid en ångmaskin är det både tyst och hälsosamt, det blir fin luft och lagom fuktighet. Och så är de ju så tillförlitliga. Jag minns vintern 1963 när vi körde i tre månader utan avbrott, och man önskade ibland att någonting hade gått sönder så att man fick en paus. Men det gjorde det inte!Man blev ju trött tillslut, men den där gamla ångmaskinen, den bara stod där och gick och pös!

Vintern 1962 – 63 blev den svåraste isvintern sedan andra världskriget och för Sankt Erik skulle det bli den längsta iskampanjen någonsin!

Säsongen varade mellan den 10 januari 1963 t.o.m. 17 april 1963. Antal isbrytningsdagar blev 93 stycken. I nästa blogg kan du läsa utdrag ur Sankt Eriks loggböcker från vargavintern.

Text: Magnus Rydahl