En filt från gotlandsångaren Vineta. 1994 lämnades den som gåva till museet av ett av kaptenens barnbarn. Filten är ljusbrun/beige och namnet Vineta är invävt i en vacker bladslinga.

Det finns en tysk sägen om staden Vineta som förr berättades flitigt i hela norra Europa. I Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige berättar till exempel Selma Lagerlöf sin version av den. Sägnen var så stark att man under 1600- och 1700-talen ritade in platsen på sjökorten där den benämns "Vineta - en sjunken stad".

1913 byggdes en gotlandsångare som hette Vineta. Hon byggdes för Ångfartygs AB Gotland, men såldes 1916 till Rederi AB Svea. Varför fartyget fick namnet Vineta vet jag inte, men kusligt är att hon liksom staden skulle komma att sjunka.

1918 ingick Vineta i en konvoj till Finlands inbördeskrig. Trots assistans av Stockholms då nya stadsinbrytare Sankt Erik, som numera ligger vid vår museipir på Galärvarvet, fastnade hon i isen, sprang läck och sjönk. Ombord fanns mängder av förnödenheter och medicin som skulle till Finland från Svenska Röda korset. När man förstod att hon skulle sjunka gick besättning och passagerare av på isen, försåg sig med filtar ur förråden och promenerade bort till Sankt Erik.  I fartygets matsal hängde en oljemålning av Jakob Hägg föreställande överlevande från staden Vineta som tar sig in mot Visby i diverse märkliga båtar. I sista stund sprang kaptenens son ombord och slet ned målningen ur salongen. Med tavlan under armen stod han sedan på isen och såg Vineta sjunka. Målningen finns vad jag vet kvar i kaptenens släkt.

En bild ur vårt fotoarkiv. Mannen som står på isen bredvid Vineta, håller han månne en tavla under armen?

Ta nu fram ditt exemplar av Nils Holgersson och läs Kapitel 14, Två städer. Läs "Staden på havsbotten" om hur storken Ermenrich landar bredvid Nils i månskenet på Stora Karlsö. Nils får rida på hans rygg och de landar på en sandstrand där Nils går in i en märklig stad. Där råder brådska och liv och köpmän vill hela tiden sälja saker till honom. Men Nils har inga pengar och springer ut genom stadsporten för att hämta en ärgad slant han tidigare sett i sanden, "men när han hade tagit upp den och ville skynda tillbaka inåt staden med den, såg han endast havet framför sig. Ingen stadsmur, ingen post, inga väktare, inga gator, inga hus syntes till, utan endast havet."

Nils blir ledsen och frågar Ermenrich vad det var för stad som nyss stod här och storken berättar att på just den stranden har det förr i världen legat en stad:

"Den var så rik och lycklig, att ingen stad någonsin har varit härligare, men dess invånare hängav sig olyckligtvis åt övermod och praktlystnad. Till straff för detta,..., blev staden Vineta översvämmad av en stormflod och nersänkt i havet. Men dess invånare kan inte dö, och inte heller förstöres deras stad. och en natt vart hundrade år stiger den i all sin prakt upp ur havet och ligger på jordytan jämnt en timme."...."Men när timmen är förbi, sjunker den ner i havet igen, om inte en köpman i Vineta under tiden har fått sälja något till en levande varelse. Om du, Tummetott, bara hade haft aldrig så liten slant att betala köpmännen, hade Vineta fått ligga kvar här på stranden, och dess människor hade fått leva och dö som andra människor."

"Herr Ermenrich, " sade pojken, "nu förstår jag varför ni kom och hämtade mig mitt i natten. Det var därför, att ni trodde, att jag skulle kunna frälsa den gamla staden. Jag är så ledsen, att det inte gick, som ni ville, herr Ermenrich." Han satte händerna för ögonen och grät. Det  var inte  gott att säga vem som såg mest bedrövad ut, poken eller herr Ermenrich."

Sedelärande, eller hur? Och vilket ruskigt ansvar att lägga på en liten pojks axlar.