Ett av museets äldsta föremål är ett arabiskt astrolabium. Ordet astrolabium kommer från grekiskan och betyder "stjärntagande", vilket relaterar till att det är ett höjdmätningsinstrument där man mäter vissa himlakroppars höjd över horisonten och på så vis räknar ut latituden.

Ett av våra nio astrolabier är ett bestående av nio runda plattor att välja mellan beroende var på jorden man befinner sig. På astrolabiet står att läsa " `amal ´Ahmed ibn `Ali al-Sarafi bi-l-kal`a sanat DKT li-l-higra", vilket troligen betyder "tillverkat av Ahmed ibn Ali al-Sharafi i al-Khala år 729 efter hidjran". Året 729 efter hidjran började den 5 november 1328 och slutade den 24 oktober 1329. Särskilda sjöastrolabier började användas vid slutet av 1400-talet. In på 1700-talet användes de, men gav ytterst otillförlitliga resultat, särskilt vid sjögång. Detta tillverkat så tidigt skulle alltså utgöra ett landastrolabium.

Hur som helst är det ett mycket vackert mässingsinstrument prytt med bilder, tecken och arabisk skrift. Det är ofta utställt eller utlånat. Vad som kryddar föremålets historia är hur det hamnade i våra samlingar och denna pikanta schism känns kul att berätta lite mer om.

Jag gick vid ett tillfälle igenom de bilagor som hör till astrolabiet och hittade bland annat en intressant brevväxling 1931-32 mellan greve Otto Hamilton i Linköping och chefen för Sjöfartsmuseet i Stockholm, intendent Gerhard Albe. Sjöfartsmuseet låg på skeppsbron och kom tillsammans med Stockholms sjökrigssamlingar att 1938 bli Sjöhistoriska museet på Djurgården där vi finns än idag.

Till grundför polemiken finns ett dokument från 1920 är ett intyg av professor och direktör för Stockholms Observatorium (R. Bohlin) att astrolabiet är äkta och då ägs av en Överste Adlercreutz.

Någon gång efter 1920 har det hamnat hos greve Otto Hamilton i Linköping. Albe tycks inte lita helt till äktheten och av polemiken i breven att döma tycks han ha varit en minst sagt påstridig man. I början av december 1931 skriver han nämligen till Hamilton: "Refererande till dagens telefonsamtal med bekräftning att instrumentet inköpes av Sjöfartsmuseet har jag härmed nöjet nedsända likviden för detsamma 2100 kr. Anhållan om kvitto samt överlåtelsehandlingar tillsändes oss per omgående."

Hamilton svarar fyra dagar senare och berättar att en professor Nyberg i Uppsala minsann undersökt atrolabiet i över 14 dagar och utan tvekan funnit det äkta. "Kan ej detta intyg räcka för att anta det vara äkta och donator betala 5.000 kr. för det. Har intendenten något emot att jag frågar om Vetenskapsakad. vill köpa det för t ex 5.000?" (Professor Henrik Samuel Nyberg (1889-1974), professor i semitiska språk vid Uppsala universitet och främst i världen inom fiologi, religionshistoria och stor kännare av främre orienten. Min anmärkning.)

Ett par veckor senare skickar Hamilton deponeringsanhållan med begäran om ett kvitto över dess emottagande. Han lämnar alltså astrolabiet som deposition till museet så länge, menat att övergå i museets ägo genom köp, men reserverar sig mot den låga summan: "Jag tycker, att det är lite tråkigt att fixera summan 2100 på ett sådant papper. Den kunde ju hända att jag kunde få ett bättre bud av någon samlare, som ovillkorligen ville ha det."

(Deponeringsanhållan lyder: "Härmed får jag vördsamt anhålla att hos Stockholms Sjöfartsmuseum få deponera ett av mig m.fl. tillhörigt arabiskt astrolabium med rätt för museet att efter överenskommelse få inlösa detsamma. Linköping den 30 december 1931. Otto Hamilton").

Redan dagen efter får Hamilton ett anbud på astrolabiet som överstiger museets och skriver:

"Till min överraskning har jag idag emottaget ett anbud på astrolabiet, som högst betydligt överstiger Edert. Föga anade jag detta, när jag gjorde förbehållet om högstapris i gårdagens brev. Han betalar summan omedelbart, om han får det. Det är ej min mening att auktionera, men jag anser mig skyldig underrätta Eder, innan jag lämnar det till honom. Vore därför tacksam för ett omedelbart erkännande av detta brevs emottagande."

Den 1 januari 1932 skriver Albe: "Har glädjen meddela följande, just hemkommen efter ett nyårsbesök hos en av Sjöfartsmuseets donatorer, där det lyckades mig, att intressera densamma för Edert Astrolabium, med summan 2100:kr. Enligt vår träffade överenskommelse, och har jag nöjet närsluta denna summa 2100,kr kontant".

Det tycks alltså som om Hamilton fått ett högre bud dagen innan eller rent av samma dag som Albe lyckats få en donator att betala 2100 för astolabiet. Albe hinner sända iväg 2100 kr innan han nås av Hamiltons meddelande om att han är överbjuden. Hamilton svarar genast: "Har idag äran emottaga avi om en försändelse på 2100 kr. Den kunde jag naturligtvis ej lösa ut, då jag meddelat Eder, att jag var erbjuden ett betydligt högre pris av annan person. Jag är ej i den ställning att jag kan kasta bort 1000 kr. Då Ni nu fått meddelande om det nya läget och Ni en velat begagna Eder därav, är det väl bäst att jag lemnar det till den andre, som givit så mycket högre anbud, som varken jag eller övriga delägare äro i den ställlning att vi kunna uppträda som donatorer och för övrigt alltid väntat oss högre betalning, måste jag antaga det högsta budet".

Albe tycks inte ha lyssnat på det örat, utan skriver den 11 januari till Professor Nyberg i Uppsala och ber om en redogörelse av astrolabiet museet inköpt. Det verkar alltså som om Albe aldrig fått se professor Nybergs värdering och utlåtande som Hamilton refererar till från början och inte vill förlita sig på enbart Hamiltons sagda ord. (Ett gediget material som ligger i bilagepärmen, både på svenska och på engelska.) 

I ett brev av den 18/1 1932 till professor Vilhelm Carlheim-Gyllenskiöl i Stockholm står: "Har härmed äran meddela, att det moriska astrolabiet har inköpts av en intresserad donator och av honom i gåva överlämnats till Sjöfartsmuseet. Högaktingsfullt G. Albe". Albe ser uppenbarligen köpet ännu som hans och tydligen hade Albe och professorn talat om detta astrolabium tidigare. Carlheim-Gyllenskiöld var professor i fysik och deltog i många vetenskapliga sammanhang. Mest känd var han för jordmagnetiska undersökningar och  bland annat var han sekreterare i Solförmörkelsekommittén. Av dessa ämnen förstår man intresset för astrolabiet.

Av nästa korta textkort från Hamilton kan man utläsa att han tröttnat: "Intyget och beskrivningen sändas mot en avgift av 200 kr. Högaktningsfullt Otto Hamilton", varpå Albe genast reagerar: "Emottagit Edert kortbrev, vill uttala min förvåning över att instrumentets originalhandlingar åsättes särskilt pris, de av museet hittills inköpta instrumenten brukar alltid åtföljas av sina originalhandlingar." Han har dock talat med donatorn i saken, som går med på att betala summan efter att ha sett handlingarna.

Slutligen skriver så Hamilton den 11/2 1932: "Härmed har jag äran översända de önskade papperen om astrolabiet. Jag hade förut tänkt sända dem, men när Edert tel.samtal kom om dem for det i mig att jag kunde giva lite obehag igen för allt det obehag jag haft av att jag ej fick det begärda värdet på astrolabiet. Ni hade bibringat mig den övertygelsen att det var 2100 under det att det i verkligeheten då var 3000 kr minst. Jag vill ingen ersättning ha för dem, men jag kan ju få ett meddelande om de kommit fram. Högaktningsfullt Otto Hamilton".

Mot denna bakgrund är det inte att undra på att Sjöhistoriska museet har så förnäma samlingar!