För ett tag sen satt jag och registrerade ritningar till jagaren Visby. Ritningarna har använts i Sjöhistoriskas modellverkstad när man gjorde modeller av svenska örlogsfartyg och är inte av särskilt bra kvalitet, men modellbyggare brukar ändå vara intresserad av att titta på dessa. Det var en oändlig mängd av detaljritningar som föreställde saker som: ”lucka i trossdäck”, ”splintskydd på övre däck”. Inte  så spännande enligt min mening, men plötsligt var det en ritning som väckte mitt intresse ”Ställ för svinmatstunnor” stod det. Att man tidigare haft grisar och andra djur ombord på segelfartyg visste jag, men Visby byggdes 1941 och kändes tillhöra en mer modern era. Eller var tunnorna till för att samla upp avfall som sen i land skickades till lämplig grisfarm?

Detalj av ritningen till Ställ för svinmatstunnor. Sjöhistoriska museets arkiv. 1977:451:822.

När man inte vet själv så tar man hjälp av bättre bevandrade kollegor så jag mejlade till Hans Lineskär som är intendent på Marinmuseum i Karlskrona och han svarade så här:

”Några grisar hade man inte ombord så sent som på fyrtiotalet på flottans fartyg, men de lokala bönderna fick genom årsvisa anbud tillfälle att köpa matavfallet. Dock var detta knutet till de etablerade baser och kaserner som fanns, när fartygen låg i tillfälliga hamnar behandlades det nog som vanligt avfall om nu inte någon lokal bonde hade tur och var framme.
En liten brasklapp, det sägs att Gladan och Falken under sin expedition till Västindien hade både gris och höns ombord, detta var i så fall i slutet av fyrtiotalet. Men det är kanske bara en skröna…”

Men om någon vill bygga ett svinmatstunneställ så finns ritningarna i alla fall i Sjöhistoriskas arkiv.

Grisar ombord på segelfartyg. Fyrmastbarken Svithiod, troligen 1921.
Foto ur Sjöhistoriskas fotoarkiv, okänd fotograf. Fo 84638A

.