"En skön torsdagsmorgon i juli månad strömmade mycket folk förbi Riddarholmskyrkan i Stockholm, och skyndade utför backen emellan Kammarrätten och Statskontoret, för att i rättan tid hinna ned till Mälarstranden, där ångbåtarna låg. Alla hastade till Yngve Frey, sprang över landgången med snabbhet, ty tiden till avresan var redan slagen, och ångbåtskaptenen kommenderade "främmande från bord!" "

Så börjar Carl Jonas Love Almqvists "Det går an", en bok som väckte mycket debatt när den publicerades 1839 på grund av sina åsikter kring äktenskapet och kvinnans plats i samhället. I Sjöhistoriskas arkiv finns en ritning på just hjulångaren Yngve Frey där huvuddelen av boken utspelar sig. 

Till ångbåtarna kunde man köpa olika sorters biljetter och det fanns skilda utrymmen för salongs- och fördäckspassagerare. Det fanns också en särskild ”hytta för fruntimmer” som är utritad på ritningen. Där fick inte några män vistas. Bokens huvudperson Sara Videbeck hade inte salongsbiljett och fick därför inte tillträde till detta utrymme. Hon håller sig istället uppe på fördäcket under båtresan. Sergeant Albert som också har däcksbiljett kan som man ändå röra sig mer obehindrat på båten både på däck och i salong. Läs gärna boken om du vill få en bild av hur det kunde vara att resa som passagerare på en hjulångare på 1830-talet.

Hjulångaren Yngve Frey var en av Sveriges första ångbåtar och gick från 1821 i olika trader på Mälaren. Det var vid ångbåtsbyggandet vid de mekaniska verkstäderna som man börjar använda ordentliga ritningar vid civila fartygsbyggen. Det är dock ovanligt med så vackert färglada ritningar som de som finns till Yngve Frey i arkivet, till och med maskinritningen är ett litet konstverk. Ritningarna var ju annars främst ett arbetsmaterial som skulle användas vid bygget, ritningarna till Yngve Frey verkar snarare vara tänkta att sättas upp på väggen.