Samlarna - Sjöhistoriskas blogg

Bakom kulisserna på Sjöhistoriska

Poesi från havet på det nya året

punschbål

Fick förfrågan här om veckan om vi har några "Liverpool ship bowls". Efter flera diskussioner med en kollega på Marinmuseum vet vi sanningen att säga fortfarande inte riktigt vad det är. Det tycks inte vara det samma som "punschbålar". Vi har just en punschbål skål i våra samlingar som jag först trodde skulle kunna vara en "ship bowl". Punschbålar blev vanliga under 1700-talet då Ostindiska kompaniets introducerade punsch i Sverige. Huvudingrediensen arrak fanns i Asien och blandat med vatten, citron och socker blev drycken populär. Den dracks varm ombord på kompaniets fartyg och seden togs iland. Dessa punschbålar beställdes från kina av förmögna personer och utgjorde ofta en hel servis med flertalet tillhörande små punschkoppar. Jag har sett att det finns några bevarade runt på landets museer (och förstås i privat ägo).

En "Liverpool ship bowl" är snarare en skål med en text tillägnat ett visst fartyg och/eller en viss kapten. Ofta är ordet "success" med i inskriptionen, som till exempel "Success to the Nelly. Capt Burnet 1776" nedanför ett handelsfartyg. På utsidan tycks ofta vara typiska 1700-tals dekorationer som romerska gudar och keruber. Kan skålarna vara gåvor skänkta för att ge tur inför en seglats? Om någon känner till dessa skålar, berätta gärna mer för oss i kommentar till denna blogg eller via direktkontakt.

Vår punsschbål är från mitten av 1800-talet och har ett engelskt fregattskepp i botten och en matrosfigur med texten "The sailor´s farewell". I vårt register står det att 4 dikter är skrivna på skålen. Men ute på world wide web hittar jag detta snarlika föremål på just National Museums i Liverpool! En "punch bowl"  med en matros och "The sailor´s farewell" samt fyra versrader. Jag börjar tro att det är sångtexter och inte dikter som är citerade på skålarna. Men texten på de båda skålarna är olika, kanske är "The sailor´s farewell" en typ av sjömanssång? Titeln är heller inte så originell att flera visor kan kallas så.

Inte märkligt med denna bakgrund att det just i Liverpool, varifrån det engelska Ostindiska kompaniets fartys avseglade och anlöpte, ligger ett porslinmuseum med rika samlingar av ostindiskt porslin.

Hittar också en engelsk kollega på National museums i Liverpool som bloggat om just Ostindiska companiet och Liverpool.  Intressant att läsa! 

 Och hur lyder då vår Sailor´s farewell? Njut av en målande beskrivning av längtan och kärlek samt avslutningsvis en smula etik och moral:

"The sailor tost in stormy seas, though far his bark may roam, Still hears a voice in every breeze, That wakens thoghts of home, He thinks upon his distant friends, His wife, his humble cot, And from his inmost heart ascends, The prayer Forget me not."

"Sweet Oh sweet is that sensation, Where two hearts in union meet, But the pain of separation, Mingels bitter with the sweet."

"Remember me, When this you see, And keep me in your mind, For let the World, Say what they will, Speak of me as you find."

"Women make men love, Love makes them sad, Sadness makes them drink, And drinking sets them mad."